Övrig information:
Efter Stenkils död år 1066 tycks hedendomen ha tagit överhanden
och flera tronkandidater och kungar avlöste varandra i snabb följd.
På 1070-talet valdes Inge d.ä till kung. Enligt den Isländska
Hedvararsagan avsattes han, när han vägrade förätta offer
till hednagudarna. Han efterträddes av sin svåger Sven, kallad
Blot-Sven.
Inge begav sig till det kristna Västergötland men återkom
efter tre år till Uppsala, dödade Blot-Sven och återtog härskarmakten.
Västgötalagen prisar honom: "Han styrde Sverige med mandom
och bröt aldrig den lag som var tald och tagen i varje landskap."
Enligt västgötalagen regerade Inge d.ä tillsammans med sin
"hovsamme och gladlynte" bror Halsten.
Under Inges senare regeringstid utbröt krig mellan honom och Magnus Barfot
i Norge. Kriget fördes mest i närheten av Göta Älv. Genom
Erik Ejegod av Danmarks förmedling blidades striden år 1101. Gränserna
genom rikena fastställdes noggrannare och freden beseglades genom giftermål
mellan kung Magnus Barfot och Inges dotter Margareta, som därav fick
namnet Fredkulla.